Hur jobbigt det än är ibland att vara mamma...så blir det så förbannat tomt när barnen åker till sin pappa...och jag spenderar ofta fredagen gråtandes i min säng...panikångest och varannan fredag går numera hand i hand...jag vet att det inte är konstigt att känna så här...men det gör inte att det är lättare...kommer det nånsin att bli det? Kommer jag att vänja mig vid att de underbaraste inte är hos mig alltid? Det hoppas jag faktiskt inte...det är möjligt att jag kommer att lära mig att handskas med det på ett annat sätt...men sakna dem...det kommer jag aldrig sluta med...

Veckan med barnen har som vanligt varit underbar, mysig, kaotisk, problemfylld och framförallt full med kärlek och känslor...och värme...

Liv och Sol var hos min pappa och Mamsen...Dag hos min mamma och HumHum...för att jag skulle kunna skriva färdigt uppsatsen...men det känns så fel att lämna bort dem under min vecka...och jag märkte på deras reaktioner när de kom hem att de också tyckte att det var jobbigt...även om de haft det roligt och mysigt när de varit borta...

Fri var på 2½ årskontroll på bvc...och babblade på om allt möjligt...och tyckte att bvc-sköterskan också behövde vägas och mätas...hon var imponerad och tyckte att han var så duktig...kan bero på att hon inte hörde vad han sa under leken..."Fy fan! Din bajs!"...jag och Råttan hade jävligt svårt att hålla oss för skratt!

Liv har varit ovanligt obstinat denna veckan...ljugit och fått grymma utbrott...hon stal saker från sin bästa kompis men sa till mig att hon fått sakerna...när mamman till kompisen ringde och berättade detta för mig så blev jag alldeles kall inombords och det kändes fan inte bra! Liv blev naturligtvis arg och ledsen när jag konfonterade henne...men vi samlade ihop alla sakerna, gick dit och lämnade allt och bad om ursäkt...Liv gömde sig under mössan, grät och skämdes...

Jag och Liv hade ett långt samtal när vi kom hem...jag sa att jag var ledsen...för jag förstår att hon gjort så här som ett rop på hjälp...att jag inte varit uppmärksam på hur hon har mått...hon berättade att hon är ledsen för att hon nu förstår på riktigt att det inte kommer att bli jag och Mummel igen...att det inte kommer att bli som förut...men hon tycker om Eriond och hon tycker att det är skönt att han och Mummel kommer överens och att vi alla kan träffas och umgås...och jag ska bli bättre på att sätta mig ner och lyssna på mina barn...jag kan bara skylla på att jag har haft mycket med uppsatsen...men det ska inte mina barn få lida för...

Kärlek till er alla!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tänker på dig varje dag...det har nu gått lite mer än ett halvår sen du lämnade oss...idag gick jag in på din facebooksida och tittade på nya foton...och saknaden slet tag i mig och nu sitter jag här och gråter...du finns i min själ och mitt hjär...

...på sina ungar va!?!?!?!?!?!?!?!!??!   Shit alltså!!!! Ända sen de tre stora kom hem idag så har de fan bråkat med varandra och tjatat hål i skallen på mig och skrikit och gapat..."mamma, hon petade på mig!"..."mamma, han tittade på mig!"..."mamma...

"Hon får väl inse att vissa aldrig kommer att förstå men hon hoppas att de till slut inser att hon aldrig kommer att bli som alla andra..."   Kärlek till er alla!     ...

Eriond inledde dag ett med feber och halsont...och jag kom tätt efter med tandvärk, illamående, förkylning och svamp   Dag snorar och snörvlar...igår upptäckte jag att Fri har mask...SÅ JÄVLA ÄCKLIGT!!! Så nu sitter jag här och skriver en uppsats.....

...men jag mår fan så bra! Nyårsfirandet gick jäkligt lugnt till...med mycket värme och kärlek! Först blev jag och Eriond bjudna på middag hos Mummel och de tre yngsta barnen (Liv valde att stanna hos sina kusiner och fira)...vi hade en riktigt t...